Foto: Johnny Rönnberg."][/caption]
Läste just på SVD debatt denna debattartikel om hyresrätter. Debattartikeln är ännu en av alla dessa artiklar och debattartiklar där Regeringen, regeringens utredare, Fastighetsägarna och andra som har allt att vinna på högre hyror uttalar sig om att vi måste införa marknadshyror och det snabbare än kvickt. Det man glömmer att tala om är att på en marknad där utbudet är mindre än efterfrågan innebär marknadspris lika med högre pris. För att släta över det hela nämner Per Anders Bergendah något om övergångsregler lite snabbt i slutet men inget om hur dessa övergångsregler ska se ut eller hur dessa ska hindra en massiv uppgång av hyrorna.
Sedan är det intressant att Bergendahl drar slutsatsen att fri hyressättningen (läs högre hyror) skulle ge fler hyresrätter samtidigt som man pekar på Tyskland och säger att där har deras system lett till lägre hyror. Med andra ord en dålig investering för någon som vill tjäna pengar. Högre hyror leder inte heller till automatiskt fler hyresrätter vilket vi kan se när det gäller nyproduktion där byggandet minskar och inte på långa vägar ens täcker årsbehovet trots fri hyressättning.
Jag kan dock “köpa” Bergendahls argumentation på så sätt att det ger uttryck för en åsikt dock har jag svårare för rena faktafel. Som att hyresförhandlingarna skulle ske över huvud på hyresgästerna. För förutom att engagera sig i den lokala hyresgästföreningen där man bor eller komma med förslag/åsikter till den samma finns det alltid möjlighet för den enskilda hyresgästen att själv förhandla sin hyra.
Bergendahl är dock inne och snuddar på en stor orsak till dagens brist på hyresrätter och det är den rea-försäljning av kommunala hyresrätter som skett framförallt i våra storstäder. Bara i Stockholms kommun har över hälften av hyresrätterna sålts ut till underpris samtidigt som ytterst lite har byggts och det är bara genom byggande vi kan komma tillrätta med problemet och inte genom höjda hyror som gör att folk inte har råd att bo kvar. För vilken ensamstående har råd med att betala drygt 12 000 kronor i månaden för en nybyggd tvåa? Visst om man är två stycken med fast inkomst i hushållet går det nog men då vill man nog gärna bo lite större, speciellt om man snart ska bli tre.
1960- och 1970-talets storbyggande av bostäder var ett resultat av flera decenniums otillräckliga byggande i främst Stockholm och nu är vi där igen och det är på tiden att vi bygger mycket och stort igen, dock utan att upprepa dåtidens misstag. Med andra ord måste vi bygga billigt, energieffektivt och stadskvarter blandat med mer lummiga områden. En bra sak, förutom att bygga bostäder, gjorde man dock och det var att man samtidigt som man byggde nya områden såg man till att bygga en kapacitetsstark kollektivtrafik vilket är något som sällan görs idag.