Idag kom Cykelfrämjandet och försäkringsbolaget IF med en rapport där man jämfört hur stor del av alla resor som sker med cykel. Generellt sker drygt nio procent av resorna med cykel men det finns stora skillnader i landet och på nedre delen finner man kommuner och län där bara ett par procent av resorna sker med cykel och i den övre delen finner man kommuner och län där mellan fjorton och tjugo procent av resorna sker med cykel. Exempelvis har Umeå fler vintercyklister än Stockholm (och sannolikt även Sollentuna) har sommarcyklister.
När man detaljstuderar Stockholm ser man, precis som på nationellt plan, stora skillnader mellan olika kommuner. I botten i Stockholms län, bland kommuner med minst 40 000 invånare, hamnar vår grannkommun Upplands Väsby där endast två procent av resorna sker per cykel. I topp, med samma urvalskriterier, hamnar en annan grannkommun, nämligen Täby där tolv procent av resorna sker med cykel. Andelen för hela Stockholms län hamnar på 4,9 procent, vilket är näst sämst av alla län, bara Västernorrland är sämre. Samtidigt är Stockholms län det län som satsar minst pengar på cykelinfrastruktur vilket kan jämföras med Kronobergs län som leder båda listorna och har en cykelandel på 14,9 procent.
Med andra ord finns det en samband mellan antal cyklister och satsningar på cykelinfrastruktur, det går dock inte att dra en rak linje mellan dessa två då investeringarna oftast ligger i framtiden och det är svårt att veta hur mycket det i slutändan satsas på cykelinfrastruktur. Helt klart är i alla fall att bättre cykelinfrastruktur ger fler cyklister precis som bättre bilinfrastruktur ger fler bilister.
Om vi går in än mer i detalj och ser på Sollentuna så placerar vi oss bra ur ett Stockholmsperspektiv men under rikssnittet. För i Sollentuna sker åtta procent av resorna per cykel men i Stockholm är det bara Täby som är bättre. Inte kan vi låta oss besegras av Täby? Så upp på hojen och visa vilka som är bäst i Stockholm!
Som avslutning citerar jag en del av rapporten:
”Den stora variationen mellan regioner och kommuner är emellertid positiv i en mening. Den visar på potentialerna. Varför skulle cykelandelen i Stockholms län inte kunna bli lika stor som i Kronobergs län, eller Kalmar län, eller Örebro län? Varför skulle man inte kunna nå en lika hög cykelandel i Stockholm och Göteborg som i Malmö?”