SSU förespråkar centralisering av beslut

SSU skriver idag, den 2 september, på SVD debatt att man vill undanta byggbolag från gällande svensk lagstiftning. Exakt vilka lagar som byggbolagen ska få bryta emot med statens goda minne framgår dock inte av debattartikeln men tydligen är det en förutsättning för ökat bostadsbyggande.

En bit in i artikeln framkommer dock det något diffusa argumentet att mindre självbestämmande för kommunerna skulle vara en mirakellösning för ökat bostadsbyggande. Hur mindre inflytande och allt längre avstånd mellan medborgare och beslutfattare skulle vara bättre skriver man dock inte. Hela debattartikeln känns som ännu en inlaga av många som argumenterar för mindre kommunalt självbestämmande och ökat avstånd mellan förtroendevalda och medborgare. Att avståndet ökar mellan de som tar beslut och de som påverkas av besluten är aldrig rätt väg att gå.

Ett bra exempel är grannkommunen Stockholm där avståndet mellan beslutfattarna i Stadshuset och medborgarna i exempelvis Skärholmen eller Farsta är långt både fysiskt och psykiskt. Beslut ska tas så nära som möjligt personerna som beslutet berör och det ska vara enkelt att påverka och medverka i beslut som enskild medborgare.

Varg – en del av Sverige

Den senaste tiden har det skrivits mycket om varg i stockholmstidningarna. Anledningen är att man i södra delarna av länet haft ett antal döda får. Får som på grund av fårägarens försumlighet blivit tagna av en varg. För försumlighet är det om man inte har ordentligt stängsel runt sina hagar.

Vargar och andra djur är en naturlig del av vår fauna och den väg som Jägareförbundet och Lantbrukarnas Riksförbund vill gå är ingen framkomlig väg, för i sådana fall måste vi i praktiken utrota alla (rov)djur.

Vi har bara jorden till låns och det finns inget som säger att en levande varelse är mer värd än en annan. Vargen är en naturlig del av Sveriges fauna och ska så förbli.

Hur tänker vissa?

Få kan ha missat att Sverigedemokraterna i veckan påbörjade en två veckor lång reklamkampanj på Östermalms tunnelbanestation eller två veckor var att ta i. För redan inom ett dygn ansåg några att det var tillräckligt och rev ner affischerna. Jag har svårt att förstå hur dessa personer tänker. Jag är själv ingen vän av Sverigedemokraternas åsikter eller värderingar men jag bemöter partiet inte genom att sabotera utan genom debatt och argumentation. För i en demokrati är det på detta sätt man ska gå till väga om man inte delar ett partis eller någon persons åsikter. Att med politiska förtecken förstöra och sabotera är inte bara destruktivt utan även ett av många steg bort från det öppna och demokratiska samhälle som många av oss vill leva i.

Än mer svårt har jag att förstå varför SL hamnat i skottgluggen. SL har att följa beslut som tas i landstingsfullmäktige och landstingets nämnder och beslutet om att tillåta politisk reklam i tunnelbanan har tagits av den förstnämnda. Med andra ord om man är missnöjd med detta är till våra folkvalda i landstinget man ska vända sig. SL må vara bra på mycket och mindre bra på visa saker men börja att censurera politisk reklam ligger inte inom deras kompetensområde och är inget som SL eller deras underentreprenörer ska ägna sig åt. För i sådana fall glider vi än mer på det slutande planet mot ett mindre demokratiskt samhälle.

Detta med att sabotera partiets möjligheter att framföra sitt budskap är inget nytt utan har hänt många gånger tidigare. Ett lokalt exempel är valrörelsen förra året då alla partiets valaffischer utom etts en dag var nedrivna i Rotebro centrum. Detta visade än en gång att visa personer verkar ha svårt att förstå hur man bemöter partier och personer med andra åsikter än en själva. Om man inte har bättre argument än sabotage och skadegörelse ska man nog fundera över sina argument samt gå en kurs i argumentation.

Vi glömmer aldrig