Trots att Törnskogen i praktiken finns runt hörnet har mina utflykter i detta ett av Sollentunas större naturområden varit begränsat. Främst har det rört sig om några kortare cykelturer i områdets södra del. En bidragande orsak har varit att cykelvänligheten är lägre än till exempel i Rösjöskogen eller på Järvafältet. Därför var det med lust och spänning jag såg fram emot gårdagen och den av Naturskyddsföreningen anordnade vandringen i norra delarna av Törnskogen. Att vädret visade sig från sin bättre sida gjorde det inte sämre och den dryga åtta kilometer korta cykelturen från Rotebro skedde i strålande sol och på nästintill folktomma gator för att hinna till samlingsplatsen vid Fornboda i tid.
När väl alla var samlade blev det en snabb genomgång över dagens vandringsled av guiden och tillika ordförande i Naturskyddsföreningen Sollentuna Herbert Henkel. Efter detta bar det av på en drygt fyra timmar lång vandring som bokstavligen bitvis tog oss över stock och sten, förbi fornlämningar, mossar, Norrvikens strand, förbi spår efter Törnskogens ivrigt arbetande bäver, urskog, ekbackar, blåbärsris, beteshagar och alla andra naturupplever och naturlandskap som norra Törnskogen bjuder på. Att på denna korta tid få se så många olika naturlandskap på en sådan relativt komprimerad yta hade jag inte väntat mig. Att allt detta sedan är mer eller mindre granne med där man bor gör det inte sämre.
Vandringen har med andra ord gett mig mersmak och Törnskogen kommer definitivt få fler besök av mig. Vem vet nästa gång kanske Herr Bäver är hemma? Alla som ifrågasätter varför dessa naturområden och lungor behövs i en storstad borde avsätta några timmar med en guidad vandring och få reda på varför ett bevarande är viktigt.
Jag vill avsluta med att tacka Naturskyddsföreningen och Henkel för en givande och intressant dag där jag och alla andra närvarande inte bara fick besöka ett viktigt och intressant naturområde utan även fick reda på varför det är viktigt och varför ett bevarande är ett måste.