Bostadsbrist är ett kärt ämne både i Sollentuna och i övriga Stockholmsområdet. Om det inte handlar om var man ska bygga eller hur man ska bygga så är det vad man ska bygga. Egen hem? Bostadsrätter? Hyresrätter? Ungdomsbostäder? Seniorbostäder? Studentbostäder? Av dem fem uppräknade bostadstyperna finns det en som skiljer ut sig från övriga och det är studentbostäder, för alla kommuner har av naturliga skäl inte behov av studentbostäder medan resterande fyra kan finna sin plats i vilken storstadskommun som helst. Så även i Sollentuna och det är inte av elakhet mot studenter som jag inte anser det vara prioriterat att bygga studentbostäder i kommunen utan det faktum att förutom en övningsbana tillhörande Polishögskolan lyser högskolor med sin frånvaro i Sollentuna.
Jag har tidigare skrivit i ämnet och mina åsikter har inte förändrat sig sedan dess men anledningen till att jag tar upp ämnet igen är att Sollentunahems egen tidning Botema damp ner i brevlådan förra veckan och i den är det ett reportage om att kommunen planerar att bygga just studentbostäder i Rotebro. Min fråga är precis som tidigare gånger: varför prioritera studentbostäder i en kommun utan högskola men med en bostadsbrist bland både unga och gamla? För om inte kommuns egna invånare har möjlighet att flytta inom den egna kommunen kommer det på sikt innebära en nettoförlust för kommunen då man står med utgifterna för bland annat skolgång men sedan när våra unga ska flytta hemifrån tvingas man flytta till någon annan kommun på grund av brist på ungdomsbostäder.
På tal om bostäder upptäckte kommunen för några veckor sedan, när man skulle anlägga en infartsparkering i Häggvik, att Sollentunahem hade ett par tillfälliga tvåvåningsbaracker stående på granntomten så nu har man kommit fram till att det kan vara bra att fråga Sollentunahem vad man har för framtidsplaner för dessa baracker innan man sätter igång att asfaltera en fotbollsplan. Ingen stor fråga kan man tycka, bara det det att man arbetat under en stor del av året med planering av infartsparkeringen och nu kommer arbetet starta om på grund av något man borde uppmärksammat innan boende i området uppmärksammade kommunen på det hela. Ibland känns det mer som ett steg framåt och två bakåt än två steg framåt och ett steg bakåt i det kommunala arbetet.