2007-10-03

Uppskjutningen av Explorer 1, USAs första satellit, i februari 1958. Foto: NASA.

Den 4 oktober 1957 tog Sovjetunionen USA och resten av västvärlden på sängen då Sovjetunionen skickade upp den första människogjorda satelliten - Sputnik 1. USAs första försök att komma ifatt kom den 6 december samma år då USA försökte placera satelliten Vanguard TV3 i omloppsbana. Bärraketen lyckades dock inte att placera satelliten i omloppsbana. Innan dess hade Sovjetunionen utökat ledningen genom att placera en hund i omloppsbana den 3 november ombord på Sputnik 2.

Det var med andra ord ett pressat USA som med alla medel försökte placera en satellit i omloppsbana. Uppdraget att bygga en satellit gick till Jet Propulsion Laboratory (JPL) i Kalifornien och tillsammans med forskare från andra Universitet samt USAs militär byggdes satelliten Explorer 1 (Satellit 1958A) samt bärraketen Jupiter-C. Jupiter-C var en fyrstegsraket där själva satelliten utgjorde det fjärde och sista raketsteget. Precis som ryssarna använde amerikanarna en ombyggd bärraket för långdistansrobotar.

Explorer 1 vägde in på 13,97 kilo varav 8,3 kilo vara instrument. Satelliten var cylinderformad med en diameter på 0,152 meter och en längd på 2,03 meter. På mittsektionen var fyra antenner fastsatta. Förutom att se till att satelliten kunde kommunikation med jorden hjälpte antennerna till att hålla satellitens spinn stabil.

Uppskjutningen av Explorer 1 skedde den 1 februari 1958 klockan 04:30, svensk tid, och efter att satelliten nått rymden hade satelliten en omloppsbana på 360 kilometer gånger 2 520 kilometer. Ett varv runt jorden genomfördes på 114,9 minuter. Bland de vetenskapliga instrumenten ombord fanns ett flertal termometrar för att mätta både inne och utetemperatur, en mikrofon som spelade in eventuella mikrometeoriter som träffade satelliten samt två radiosändare. Sändarna bestod av en 60 milliwatt sändare som sände på 108,03 MHz samt en 10 milliwatt sändare som sände på 108,00 MHz. 

För att klara kraftförsörjningen fanns det ett flertal nickel-kadiumbatterier, som tog upp ungefär 40 procent av vikten för instrumenten. Elektriciteten som producerades av batterierna räckte till att strömförsörja 60 milliwattsändaren i 35 dagar och 10 milliwattsändaren i 105 dagar. Sista sändningen från Explorer 1 kom den 23 maj 1958 då batterierna tog slut. Själva satelliten höll sig dock uppe till och med den 31 mars 1970 då den brann upp över Stilla Havet.

Som den viktigaste upptäckten som gjordes under Explorerprogrammet brukar Van Allen-bälterna ses.