Shuttle Carrier Aircraft och Atlantis.
Foto: NASA.
På
tisdagen fortsatte Atlantis sin resa tvärsöver USA. Då en ovädersfront
hotade att dra in över Florida under onsdagen var NASA angelägna om att
få hem Atlantis innan stormen drog in över Kennedy Space Center. I
praktiken innebar detta att Shuttle Carrier Aircraft senast var tvungen
att landa på Kennedy Space Center på tisdagskvällen, lokal tid, för att
personal på plats skulle hinna få in Atlantis i hennes flyghangar innan
stormen slog till. Eventuellt skulle det även ha gått om landningen
skett tidigt på onsdagsmorgonen, lokal tid.
Den första delen av tisdagens flygrutt
tog Atlantis från Biggs Arméflygfält i El Paso, Texas till Lackland
flygbas i Texas. Resan påbörjades klockan 14:45, svensk tid, och
ankomsten till Lackland skedde klockan 16:20, svensk tid. Under tiden
som Boeingplanet fylldes med bränsle kontrollerades de senaste
väderprognoserna för att lägga nästa flygrutt. Då rymdfärjan inte mår
bra av att träffas av regndroppar då den rör sig i en hastighet av nära
500 kilometern i timmen vill NASA undvika att flyga in i regnoväder.
Nästa etapp på resan mot Florida
inleddes klockan 18:47, svensk tid, på tisdagskvällen med siktet
inställt på Columbus flygbas i Mississippi. Framkomsten till Columbus
flygbas skedde klockan 20:37, svensk tid, på tisdagskvällen. Efter
bränslepåfyllning och väderuppdatering inledde Atlantis den sista
etappen på denna USA-resa klockan 22:37, svensk tid. Flygningen till
Florida kunde dock inte ta den rakaste vägen då Boeingplanet var tvungen
att ta en omväg strax efter start för att undvika ett regnområde.
Ankomsten till Kennedy Space Center skedde klockan 00:54, svensk tid,
natten till onsdag.
Direkt efter landningen inleddes
arbetet med att förberedda inför nedlyftandet av Atlantis och
förflyttandet till hennes flyghangar.
Anledningen till de många stoppen
under resan är att flygningen sker på en höjd av endast 4500 meter. Den
låga höjden gör att bränsleåtgången blir betydligt högare än på till
exempel 10 000 meter. Anledningen till att flygningen sker på just denna
höjd är att rymdfärjan, som har alla sina väsentliga system avstängda,
inte klarar av kylan och det låga lufttrycket på högre höjd.
Besättningen från vänster; Michael J. Massimino, Michael T. Good,
Gregory C. Johnson, Scott D. Altman, K. Megan McArthur, John M.
Grunsfeld och Andrew J. Feustel.
Foto: NASA.
Det sista serviceuppdraget till Hubbleteleskopet
genomfördes planenligt i maj 2009. Uppdraget var det sista icke
ISS-uppdraget och det första icke ISS-uppdraget sedan
Columbia STS-107 i
februari 2003.
Under det två veckor långa uppdraget
utfördes totalt fem rymdpromenader för att installera ny
utrustning och reparera befintlig dito. För att klara av detta hade
rymdpromenaderna delas upp mellan fyra personer. Under rymdpromenaderna
installerade astronauterna bland annat två nya instrument och
reparerade ett befintligt. Astronauterna monterade även in nya gyroskop och
byte ut delar av hårdvaran ombord. Läs mer om
uppdraget >>>
Astronauterna
monterade även
en dockningsmekanism som gör det möjligt för en obemannad farkost att docka
med teleskopet. Anledningen till monteringen av denna dockningsmekanism
är att NASA vill ha möjligheten att på ett säkert sätt bränna upp Hubble
i atmosfären när det är dags att skrota teleskopet. Med tanke på att
Hubble får nya batterier och gyroskop ligger pensionen för Hubble minst
5 till 10 år fram i tiden.
Besättningen ombord bestådd av sju personer varav
tre har genomfört rymdfärjeuppdrag innan och besök Hubbleteleskopet vid
minst ett tillfälle. Läs mer om besättningen >>>
Räddningsuppdrag LON-400
Förutom att ha STS-127 som sitt huvuduppdrag förbereddes Endeavour
inför uppdraget LON (launch on need)-400. LON-400 är namnet på det räddningsuppdrag
som NASA skulle ha utfört ifall besättningen på Atlantis STS-125 inte skulle
kunnat återvända till jorden. Då STS-125 var ett uppdrag till Hubbleteleskopet
gick det inte att använda ISS som "livbåt". Läs mer om
räddningsuppdrag LON-400 >>>
