2006-11-13

Besättningen har anlänt till Kennedy Space Center. Från vänster Sunita Williams, Joan Higginbotham, Nicholas Patrick, Mark Polansky, William Oefelein, Robert Curbeam och Christer Fuglesang Foto: NASA.

Under måndagseftermiddagen, lokal tid, anlände den sju personer starka besättningen till Kennedy Space Center för att delta i den sista stora simuleringen (terminal countdown demonstration test, TCDT) inför uppskjutningen. TCDT går ut på att man simulerar de sista timmarna av nedräkningen och genomför exakt alla de uppgifter, tester och dylikt som man kommer att göra inför den riktiga uppskjutningen. Detta är en möjlighet både för besättningen och markpersonalen att ha en fullskalig övning inför uppskjutningen.

Simuleringen avslutas några sekunder innan uppskjutningen med att besättningen får utrymma rymdfärjan och ta sig fram till de korgar, på linor, som finns för en snabb nerfärd för starttornet. Dock använder inte besättningen dessa under simuleringen då det finns risk för skador. Istället tar man hissen ner och väl nere sätter man sig i den bepansrade bilen som finns till förfogande och kör iväg.

Förutom simuleringen ovan kommer man under veckan även att känna på och gå igenom den utrustning och det material som man ska ha med sig upp. Detta ger besättningen en möjlighet att gå igenom det som man kommer ha med sig ombord och samtidigt föra egna minnesanteckningar samt märka utrustningen för att göra det lättare att hitta den ombord.

Själva simuleringen kommer att hålla på under onsdagen och torsdagen. Nästa vecka är det dags för de sista träningspassen i vattenbassängen i Houston. Under tre träningspass kommer man att gå igenom var och en av de tre rymdpromenaderna.

Europeiska landningsplatser för rymdfärjan
I den händelse att rymdfärjan skulle få motorproblem strax efter start och inte kunna nå omloppsbana har NASA tre stycken transatlantiska landningsplatser. Detta är landningsplatser som ligger i stort sätt på motsatta sidan av Atlanten, sett från Florida. För närvarande ligger alla tre landningsplatser i Europa, två i Spanien (Moron och Zaragoza) samt en i Frankrike (Istres). Förut hade man även två stycken i Marocko, men på grund av det politiska läge i landet flyttade man till Frankrike istället.

Columbia STS-3 landar på White Sands. Foto: NASA.

Alla tre landningsplatser är flygbaser och har en landningsbana på minst 2 300 kilometer. Ett annat krav man har på flygbaserna är att de ska ta hand om en rymdfärja under den tid det tar att ordningsställa den inför resan tillbaka till USA. För att klara detta har NASA ett hundratal personer stationerade på dessa tre ställen under en rymdfärjeuppskjutning.

NASAs säkerhetsregler ställer upp som krav att minst en av de transatlantiska landningsplatserna skall vara tillgänglig vid uppskjutning.

Andra landningsplatser
Förutom Kennedy och de ovan nämnda landningsplatserna har NASA även tillgång till Edwards flygbas i Kalifornien och White Sands Space Harbor i New Mexico, båda i USA. Edwards har använts av NASA ett flertal gånger då vädret har varit för dåligt i Florida för att tillåta en landning och i början av rymdfärjeprogrammet innan Kennedys landningsbana var färdigbyggd. White Sands har använda en gång, STS-3 (mars 1982) och visade då att det gick att landa i öknen, dock blev Columbia skadad av sanden. Anledningen till att man landade på White Sands var att Edwards landningsbana var för vattensjuk.

Multimedia >>>

Äldre nyheter >>>