Den 27 januari 1967 inträffade en av de värsta rymdrelaterade haverierna. Astronauterna Virgil Grissom, Edward White och Roger Chaffee förlorade sina liv under ett rutintest av vad som skulle ha blivit den första bemannade flygningen i Apolloprojektet. Ett test som visade sig bli allt annat än rutin.

Texten på denna sida är utplock ur mitt specialarbete jag skrev sista året i gymnasiet under namnet ”Apollo 204 - "...Got a fire in the cockpit"”.

Besättningen

Befälhavare | Virgil I. "Gus" Grissom

G. Grissom. Foto: NASA.

E. White. Foto: NASA.

R. Chaffee. Foto: NASA.

Grissom föddes den 3 april 1926 i Mitchell, Indiana i USA. Han utbildade sig bland annat på Purdue University.

Den 21 juli 1961 blev han den andra amerikan, tredje människan, att lämna jorden och göra ett besök i rymden. Hela rymdfärden varade i 15 minuter och 37 sekunder varav cirka 5 minuter i tyngdlöst tillstånd. Som du kanske förstår vara Grissom en av de sju första astronauterna.
Fyra år senare, 1965, var det dags för Grissoms andra rymdfärd. Denna gång fick han sällskap av John Young. Uppdraget ingick i Geminiprojektet och Grissom och Youngs uppdrag hette Gemini-Titan III. Uppskjutningsdatum var den 23 mars 1965 och 4 timmar, 52 minuter och 31 sekunder senare landade kapseln och besättningen välbehållna. Detta var Grissoms första uppdrag som befälhavare.

Innan han blev uttagen som befälhavare på Apollo 1 hade han varit i rymden i 5 timmar och 8 minuter.

Kommandomodulpilot | Edward H. White, II
White föddes den 14 november 1930 i San Antonio, som ligger i Texas USA. Han genomgick utbildning på både U.S. Military Academy och på University of Michigan.

Whites första uppdrag var som pilot på Gemini IV. Till sin hjälp hade han James A. McDivitt, som var befälhavare. Uppskjutningsdatum var den 3 juni, 1965 klockan 10:15:59, lokal tid. Under det fyra dagar långa uppdraget blev White historisk genom att utföra USAs första rymdpromenad. Total tid utanför rymdfarkosten var 36 minuter.

Månlandarmodulpilot | Roger B. Chaffee
Chaffee föddes den 15 februari 1935 i Grand Rapids, Michigan, USA. Han tog sin Bachelor of science i aeronautical engineering från Purdue University. Apollo 1 skulle ha blivit hans första färd, någonsin, som astronaut.

Haveriet
Den 27 januari 1967 var det dags för den första visuella nedräkningen. De tre astronauterna stängdes in i Apollo 1s kommandomodul klockan ett på eftermiddagen.
Fast NASA hade lagt ner flera miljoner dollar på att få fram en farkost att åka till månen med förekom det upprepande problem med kommunikationen. Avbrotten i kommunikationen fann Grissom så irriterande att han en gång fräste

"Hur i helvete skall vi kunna komma till månen om vi inte ens kan tala mellan två byggnader?"

Hela simuleringen kantades av problem och ständiga avbrott ibland annat kommunikationen. Ett tag funderade teknikerna på att dra kablar mellan Apollo 1 och kontrollrummet för att få en fungerade kommunikation. Dock övergavs denna idé då det skulle ha inneburit att simuleringen inte skulle ha kunnat utföras på ett verklighetstroget sätt.

Den 27 januari 1967 - En dag som ingen kommer att glömma
"Plugs out" testet började klockan 12:55 GMT (Greenwich Mean Time), 13:55 svensk tid, den 27 januari 1967 då strömmen kopplades på i kommandomodulen. Vid denna tidpunkt fanns det inga indikationer på vad som skulle hända senare på dagen. Under de närmaste fem timmarna testades de olika systemen ombord för att se vilka som fungerare respektive inte fungerare. Bland annat testades kommunikationssystemet, strömsystemet och utrymningssystemet. När detta var klart lät den ansvariga besättningen äntra kommandomodulen klockan 18:00 GMT. Det var också vi den här tiden som den simulerade nedräkningen börjare. Redan från första början märkte besättningen att det lukade konstigt fån kommandomodulens atmosfärskonstrollsystem. Detta gjorde att vid klockan 18:20 GMT gjordes ett uppehåll för att ta prover. Eter olyckan misstänkte NASA att denna lukt kunde ha något med branden att, men det visade sig att det inte fanns något sådant samband. Klockan 19:42 GMT återupptogs testet. Man började med att kontrollera systemen ombord, precis som vid en riktig uppskjutning. Tre minuter senare började atmosfären inne i kommandomodulen ombord syresättas. När detta var klart bestod atmosfären av 100 procent syre och hade ett maximalt tryck.

Efter detta fortsatte kontrollen av systemen ombord. Samma sak skedde i kontrollrummet. Under hela tiden hade man problem med kommunikationen mellan kommandomodulen och kontrollrummet. På grund av detta gick den mesta tiden åt att försöka få kommunikationssystemet att fungera. Flera gånger funderare man på att avbryta testet och försöka lösa problemet, men man beslöt sig till slut för att fortsätta och lösa problemet efter hand. Men till slut blev problemet med kommunikationen så stort att man klockan 22:40 GMT, stannade nedräkningen för att se om man kunde lösa problemet. Man började motoriskt söka igenom och testa varje steg av kommunikationssystemet för att lokalisera felet. Efter ett tag kom man fram till att problemet låg i en mikrofon inne i kommandomodulen. För när besättningen ska prata måste den trycka in en knapp vid namn Push-to-talk (PPT). Denna knapp sitter på själva mikrofonen. Man försökte att åtgärda problemet utan att lyckas. Klockan 22:45 GMT underupptog man åter nedräkningen och testet fortsatte. Problemet kvarstod dock.
Problemen med kommunikationen kom inte som någon direkt överraskning. För man hade redan tidigare på dan diskuterat om man skulle ha separata kablar från kommandomodulen till kontrollrummet för att tillfälligt lösa problemet med kommunikationen. Men man bestämde sig till slut för att avstå från detta. Anledningen var att simuleringen gick ut på att allt skulle vara som inför en riktig start och vid en riktig start skulle man inte ha kablar mellan kontrollrummet och kommandomodulen.

Efter uppehållet fortsatte med att kontrollera dem olika systemen ombord. Men man blev hela tiden avbrutna av problem med kommunikationen. Klockan 23:20 GMT fick man åter igen stoppa nedräkningen i 10 minuter för att försöka lösa problemet med kommunikationen.
Under de kommande tio minuterna förekom det ingen aktivitet som ansågs kunnat bidraga till branden.

"...Got a fire in the cockpit"

Kommandomodulen dagen efter branden. Foto: NASA.

Mellan klockan 23:31:04:7 GMT (00:31:04:7 svensk tid den 28 januari) och 23:31:21:8 GMT (00:31:21:8 svensk tid den 28 januari) genomförde två av besättningsmedlemmarna två separata röstsändningar. Dessa två röstupptagningar la NASA och utredningskommittén mycket tid och arbete på att försöka få fram vad som sades. Tyvärr var den andra av de två ljudupptagningarna av sådan dålig kvalité att man inte kunde säga exakt vad som sades.

Den första röstupptagningen börjar klockan 23:31:04:7 GMT och börjar troligen med ordet: "Hey" eller "Fire". En del av experterna tror att det kan vara Gus som uttalar detta ord. Efter detta följer en period av bullriga ljud innan nästa röstupptagningen sker efter cirka 2 sekunder. Denna gång är det troligen Edward som säger: "I've" eller "We'we". Efter detta följer: "…Got av fire in the cockpit". Upptagningen slutar med något som liknar "Uheh" klockan 23:31:10 GMT.
Den andra röstupptagningen börjar klockan 23:31:16:8 och håller på i 5 sekunder. På grund av att ljudupptagningen är av dålig kvalité kan man inte säga vem som genomförde den. Man vet inte heller exakt vad som sades. Men troligen var det något av följande:

1. "They're fighting a bad fire - Let's get out ....Open 'er up."
2. "We've got a bad fire - Let's get out ....We're burning up."
3. "I'm reporting a bad fire ....I'm getting out ...."

Efter dessa två röstupptagningar förkom det ingen mer kommunikation inifrån kommandomodulen. Den enda slutsatsen man kan dra av detta är att astronauterna visste att det brann, men inte vad som orsakare branden. Analysen av röstupptagningarna gjordes av Bell Telephone Laboratory.

Första rapporten om branden fick man alltså klockan 23:31:04:7 GMT, med ledning av detta kan man med stor säkerhet fastställa att branden började samtidigt. Vid en olycka som ledde till utrymning av kommandomodulen var det andra pilotens, i detta fall Edward, uppgift att öppna luckan. På grund av problem med luckan under Gemini programmet hade man gjort ett system som gjorde att det tog 90 sekunder att öppna luckan. Systemet bygge på att man tog tag och vred om ett handtag. När detta var gjort fick man alltså vänta i 90 sekunder innan luckan var öppen. Man hade även ett reservsystem om det första skulle klicka, men även detta system hade 90 sekunders fördröjning. Under utredningen kom man fram till att Edward hade vridit om det första handtaget. Man kom även fram till att reservsystemet inte hade används.
I själva luckan på kommandomodulen fanns det ett fönster. Personalen som kom först till platsen såg genom fönstret att elden spred sig från höger till vänster. Kort efter täckte elden hela den synbara ytan.

På grund av den häftiga branden var man rädd för att kommandomodulen skulle explodera. Med anledningen av detta tog man beslutet att utrymma all personal som var i närheten. De enda som stannade kvar var de som deltog i det direkta räddningsarbetet.
En minut och trettio sekunder efter att branden hade startat började man försöken att utifrån öppna luckan. För att luckan ska sitta ordentligt under start och landning sitter den fast med tre hakar. Alla dessa tre hackar måste öppnas för att luckan ska gå upp. Den yttre haken var bara tillfälligt installerad medan den mittesta och inre var permanent fastsatt. Så för att öppna den yttre haken från utsidan var man tvungen att använda ett speciellverktyg. I normala fall skulle det inte vara några problem att få upp luckan, men på grund av den kraftiga röken tog det hela längre tid. Röken gjorde så att sikten inne i White Room var lika med noll.
White Room är det rummet som är i höjd med luckan på kapseln och det rum som besättningen är sist i innan man går in i kommandomodulen.

Jobbet med att få bort alla tre hakar blev ytligare svårare av att de fem personer som deltog i räddningsarbete var tvungna att med jämna mellanrum förflytta sig till ett intilliggande rum för att andas friskluft och få ut röken ur lungorna.

Efter fem och en halv minut rapporterare räddningsledaren via sitt headset att man hade fått upp alla hakar. I förhör senare sa han att det tog högst 30 sekunder mellan att alla hakar var öppna och att han rapporterare om det. Med ledning av detta drog man slutsatsen att det tog fem minuter att få upp alla hakar. När man hade fått upp den sista haken slog hetan till som en väg mot räddningspersonalen.
När man hade fått upp luckan började arbete med att försöka hitta besättningen, men på grund av den dåliga sikten inne i kommandomodulen kunde inte räddningspersonalen se besättningen. Det gick heller inte att se något annat inne i kommandomodulen på grund av röken. Det enda man kunde konstatera var att det inte brann längre. Samtidigt som räddningspersonalen försökte rädda besättningen ringde man brandkåren. Detta skedde klockan 23:32 GMT. Man vet inte exakt när den första brandmannen kom till plasten, men man är rätt säker på att detta skedde innan klockan 23:40 GMT.

Brandmännen lyckades med stora svårigheter lokalisera besättningen inne i kommandomodulen. I denna första insats av brandmännen lyckades man inte att få ut någon av besättningsmedlemmarna. Man gjorde sedan flera försök att få ut besättningen utan att lyckas. Klockan 23:45 GMT kom de första läkarna till platsen och de kunde på en gång konstatera att besättningen inte hade överlevt branden. Denna slutsats drog man av att enbart ha gjort en okulär kontroll av kommandomodulen och besättningen. Med ledningen av detta upphörde all räddningsinsatser. Med andra ord var den hittills värsta katastrofen för det amerikanska rymdprogrammet ett faktum. Man la nu alla krafter på att få ut röken ur kommandomodulen och lokalen. Man började också att förberedda sig på att lyfta ur besättningen ut kommandomodulen.
Innan man började flytta besättningen tog man fotografier för att ha som bevis i den efterkommande utredningen. När väl detta var gjort kom läkarna tillbaka och gjorde en första undersökning av besättningen. Efter detta började arbetet med att flytta besättningen. Tiden för detta var 05:30 GMT den 28 januari. Hela flyttningen av besättningen ut ur kommandomodulen tog 90 minuter och utfördes utan problem. Det hade nu gått sju och en halv timme sen branden började.

Utredningsresultatet
Branden började troligen i det främre vänstra hörnet, till vänster om kommandopiloten klockan 23:31:4 GMT. Klockan 23:31:19 GMT, 15 sekunder efter den första rapporten om branden, stiger temperaturen i kommandomodulen. Det är också i det ögonblicket som Edward försöker att öppna luckan inifrån.
På grund av att man på väggar, tak och golv har satt en massa kardborreband får elden snabbt fäst och sprider sin explosionsartat. Detta gör också att elden sprider sig snabbt från vänster till höger. Graden av brandskador på material och inredningen ovanför astronauternas huvuden och graden av brandskador på aluminiumtuberna nere vid golvet tyder på att branden i första hand spred sig längs golvet. Detta ger ännu en indikation på att branden även startare i de nedre regionerna. En annan sak som stödjer teorin om att branden startare till vänster och spred sig åt höger att astronauternas dräkter, som var gjort av ett brandfarligt material, var mer brandskadade på vänster sidan och att Gus, som satt längst till vänster, har mest brandskador på sin dräkt.

Efter att man hade gått igenom allt och haft experter från olika områden som också gått igenom allt kom man fram till att olyckan byggde på ett antal händelser. Man kom också fram till att man troligen aldrig kommer att kunna säga exakt vad som låg bakom. Men det man kom fram till var följande:

Hela Apollokapseln var inklädd i teflon. Anledningen till detta vara att man i flera tester hade kommit fram till att teflon var det material som var minst brandfarligt av dem som man hade att välja på. Detta skulle visa sig vara ett beslut som man skulle få ångra. För i undersökningarna visare det sig att teflon brinner väldigt bra i 100 procent syre och i ett tryck av 15 psia, som rådde i kommandomodulen vid den aktuella olyckan. Man hade även satt upp fullt med kardborreband som också visare sig brinna bra i samma miljö. Detta ledde till att både NASA och NAA fick stark kritik. NASA fick det för att man hade använt sådana brandfarliga material i en sådan miljö. NAA fick i sin tur kritik för att man hade använt för mycket av samma material. NASA fick även kritik för att man hade ett för pressat tidsschema för uppskjutningar. Man ifrågasatte också stark NASA:s beslut om att ha 100 procent syre i kommandomodulen under testet.

Totalt framförde man tre olika händelsealternativ som skulle kunna ha lett till branden. Det första var att det skulle ha blivit en kortslutning i t ex en dator eller annan utrustning ombord. Detta skulle sen i sin tur ha lett till gnistbildning. Detta skulle ha varit fullt tillräckligt för att starta en brand i den aktuella miljön.

Det andra alternativet är att det kan ha varit skador på isoleringen på en eller flera elkablar. Speciellt dem elkablar som låg i närheten av luckan fångade utredningskommitténs uppmärksamhet. För det visade sig att just dessa elkablar kunde hämna i kläm och på så sätt kunde isoleringen skadas. Om isoleringen var skadad och en eller flera ledare låg helt öppet skull en gnista ha kunnat orsaka en brand i den miljö som rådde. Olyckligtvis var denna del av kommandomodulen helt utbränd. På grund av detta kunde man inte se om det fanns några skador som kunde ha varit orsakat till branden. Man kan inte heller utesluta att även andra elkablar kan ha varit skadade på ett liknat sätt. Detta är en ren gissning då man inte har kunnat undersöka alla elkablar på grund av att visa var svårt eldhärjare.
Det tredje alternativet är att branden kan ha orsakas av en överhettning i någon av datorerna eller annan utrustnings ombord. Denna eventuella överhettning skulle i sin tur ha lett till att utrustningen i fråga skulle ha börjat brinna. I miljö som rådde ombord skulle en brand av detta slag ha spridit sig snabbt.

Efter att alla fakta hade lagts fram och utvärderas kom man fram att följande sex saker hade en direkt eller indirekt orsak till branden och till att de tre besättningsmedlemmarna dog:

1. En sluten kabin med en atmosfär bestående av 100 procent syre.
2. För mycket brandfarligt material inne i kapseln.
3. En sårbar elektrisktinstallation (framförallt elkablarna ansåg man vara sårbara).
4. Sårbart rörsystem för brandfarliga och frätande material.
5. För invecklat system för besättningen att komma ut vid en nödsituation.
6. För invecklat system för räddning och medicinsk hjälp vid en olycka.
Utredningskommittén rekommenderare att NASA skulle se över och ändra Apollokapseln utifrån dessa punkter. Man rekommenderare också att NASA skulle göra om uppskjutnings tidschemat för Apollokapseln för att på så sätt ge mer tid åt säkerheten.
Som svar på detta genomförde NASA följande viktiga förändringar:
1. Man fastslog att test med 100 procent syre skulle ses som farliga och andra strängare regler skulle gälla vid sådana test.
2. Man ändrare reglerna för vem som var ansvarig vid testen på Kennedy Space Center och Manned Spacecraft Center.
3. Man startare en avdelning som skulle se allt ur en säkerhetsvinkel när det gällde test, design och ändringar av Apollokapseln.
4. All personal som är med och utför test inför en start ska ha utbildning i vad hon/han ska göra i en nödsituation.
5. Alla flygningar och tester ska äga rum i Block II kapseln istället som i Block I kapseln, vilken Apollo 204 tillhörde. Detta för att dem flesta förändringar som föreslogs redan var ändare i den nyare kapsel.
6. Man tog fram en procedur när det gäller att ta fram material som ska finnas i kabinen. Detta för att förhindra framtida olyckor.
7. Man tog fram en ny snabböppnade lucka till Apollokapseln.
8. Man utvecklade ett system för att kunna släcka en brand inne i kabinen med hjälp av vatten.
9. Extratankar med syre blev installerare för att besättningen skulle kunna använda dessa vid en nödsituation.
10. Uppskjutningsplattan ändrades för att möjliggöra en snabb utrymning vid en brand.

Den 8 januari 1968 lämnade NASA över en statusrapport till Apollo 204 utredningskommitté där man gick igenom alla ändringar man hade genomfört.
Under kongressförhören som hålls med personer på NASA och NAA kom det fram att redan 1966 hade NASA fått en rapport vid namn The Phillips rapport där NASA och NAA fick utstå hård kritik för att man hade för pressad tidsschema och för höga krav. Denna rapport blev hemligstämplad och kom inte fram i offentlighetens ljus förrän efter branden.

Virgil "Gus" Grissom och Roger Chaffe begravdes på Arlington-kyrkogården medan Edward White begravdes på West Point.