Vatten på månytan? Ja, men inte i
denna omfattning.
|
Med
hjälp av data insamlade från tre olika rymdsonder har ett
forskarteam fastställt att det finns vatten på eller nära månens
yta. Rymdsonden som ledde teamet på spåren var Indiens månsond
Chandrayaan 1 och dess instrument Moon Mineralogy Mapper (M3).
M3 användes för att kartlägga vilka mineraler som fanns på månens
yta och några millimeter ner i marken. Det som instrumentet fann var
den kemiska sammanbindningen av väte och syre. Denna sammanbindning
tyder i sin tur på att det antingen finns vatten eller hydroxid.
Förutom att vattnet finns nära eller på ytan fann M3 samma
signalmönster från stora delar av månytan, vilket tyder på att
vattnet är utspritt.
För att säkerställa resultaten skickades en förfrågan till teamet
bakom Deep Impact/Epoxi
om inte de skulle kunna rikta in sin rymdsond mot månen för att i
infrarött titta efter vatten och hydroxid. Förfrågan mottogs
positivt och efter att datan från Epoxi hade analyseras visade det
sig att även denna tydde på att det fanns vatten. Det visade sig
även att på latituder över 10 grader nord ökade ansamlingen vatten.
Detta stöder tesen om att områden på månen som ligger i permanent
skugga kan innehålla vattenis. Den tredje rymdsonden som bidragit
till upptäckten är
Cassini som år 1999, när rymdsonden flög förbi månen, samlade in
data som även dessa tyder på att det finns vatten på månen.
Månen, fotograferad under Apollo 11s uppdrag
i juli 1969.
Foto: NASA.
|
Även om det nu verkar som det finns vatten på eller nära månytan
är det inga större mängder det handlar om. En uppskattning är att på
varje ton av månens ytmaterial finns det en knapp liter vatten, men
det finns över hela månen.
När det gäller hur vattnet uppstått finns det två ledande teorier.
Den första är att vattnet förts till månen med kometer och liknande
som slagit ner på ytan. Den andra teorin är att solvinden, som
konstant bombarderar månytan, ska ha gett upphov till vattnet. Detta
genom att protonerna (positivt laddare väteatomer), som solvinden
består av, frigör syreatomer från mineralerna på månen. När det
finns fria väte- och syreatomer i omlopp är oddsen goda för att
vatten ska uppstå. Hastigheten som protonerna har när dessa träffar
månytan är en tredjedel av ljushastigheten.
Även i visa av proverna som månfärderna under
Apolloprogrammet hämtade hem från månen fanns det vatten.
Mängden var dock väldigt liten och då containern som dem aktuella
proverna togs tillbaka i läckte antogs att vattnet kom från jorden.
Detta då det inte går att skilja på vatten från månen och jorden.
|
