Markkontrollen har fortfarande kontakt med Akatsuki
och enligt JAXA ska rymdsonden vara i bra form, om detta även gäller
motorsystemet är oklart. Klart är dock att rymdsonden fortfarande har
omkring 80 procent av sitt bränsle kvar och JAXA räknar med att detta
ska vara tillräckligt för att om sex år, när Akatsuki kommer nära Venus
igen, få rymdsonden att gå in i omloppsbana. Detta förutsätter dock att
Akatsuki vid denna tidpunkt fungerar.
Det som närmst kommer hända med Akatsuki är att
rymdsonden kommer avlägsna sig från Venus för att sedan gradvis närmare
sig planeten bakifrån för att i december 2016 befinns sig 3,7 miljoner
kilometer från Venus. Detta är det närmaste som Akatsuki kommer komma
Venus och förhoppningsvis ska bränslet räcka för att lägga rymdsonden i
omloppsbana runt planeten vid denna tidpunkt.
Uppdrags- och instrumentinformation
Vikten på Akatsuki är 640 kilo varav 320 kilo utgörs av bränsle och 34
kilo av vetenskapliga instrument. Rymdsondens två solpaneler, på vardera
1,4 kvadratmeter, kommer i omloppsbana runt Venus producera 1200 watt.
Storleken på huvudenheten är 1,6 meter gånger 1,6 meter gånger 1,25
meter och ombord finns sex vetenskapliga instrument.
1-micron Camera (IR1)
Instrumentet IR1 är designad för att studera Venus nattsida i
våglängderna 0,70, 0,97 och 1,01 micron och dagssidan i 0,90 micron.
Detta gör att instrumentet kommer kunna täcka hela atmosfären och på
dagistid kunna observera moln som belyses av solen. Nattetid kommer
instrumentet kunna studera strålningen från planetens yta och från
atmosfären.
IR1 har en optik på F/4 med en fokallängd på 84,2 millimeter med en
detektor på 1040 x 1040 pixlar, varav 1024 x 1024 pixlar kommer
användas.
2-micron Camera (IR2)
Precis som IR1 kommer instrumentet IR2 studera bland annat moln. IR2
arbetar dock på våglängderna 1,73, 2,26 och 2,32 micron. Detta gör
instrumentet känsligt för infraröd strålning från höjder av 35 - 50
kilometer ovan ytan. I sin tur innebär detta att IR2 kommer studera
molnrörelser och utifrån detta få fram vinddata, data som sedan kan
användas till att kartlägga vindarna i atmosfären.
Ultraviolet Imager (UVI)
Som namnet antyder kommer UVI att mäta den ultravioletta strålningen.
Främst handlar det om strålningen på banden 283 nm (nanometer) och 365
nm på en höjd av ungefär 65 kilometer ovan ytan. Anledningen till att
denna höjd är intressant är för att toppen på molnen oftast finns på
denna höjd.
Genom att studera detta område hoppas forskarna få reda på mer om
kemin i atmosfären samt energibalansen och dynamiken i den samma. UVI
använder en Si-CCD med 1024 x 1024 pixlar där varje pixel har en storlek
på 13 micron.
Longwave Infrared Camera (LIR)
LIR kan till skillnad mot VCOs andra instrument ta bilder av både dag-
och nattsida av likvärdig kvalité. Instrumentet arbetar inom
våglängdsområdet 8 - 12 micron. Detta gör att LIR kommer studera
molntopparnas värmetemperatur. Genom att mäta temperaturen kommer
molnens utbredning i höjdled att kunna fastställas. Noggrannheten på
mätningarna är 3 Kelvin.
Lightning and Airglow Camera (LAC)
LAC kommer enbart att studera nattsidan av Venus och då specifikt mäta
ljusflashar och andra ljusfenomen. Huruvida dessa ljusflashar existerar
råder det delade meningar om. Om flasharna existerar kommer dessa ge
information om olika typer av laddningar i atmosfären. LAC kommer även
samla in information om cirkulationen i atmosfärens lägrelager.
LAC kommer kunna detektera flashar av ljus med en intensitet på 1/100
av standard ljuset på jorden sett från 1000 kilometers höjd.
Sensor Digital Electronics Unit (DE)
DE är kontrollenheten och interfacet för rymdsondens fyra instrument
IR1, IR2, UVI och LIR. Bland annat fungerar DE som interfacet mellan
instrumenten och rymdsondens huvuddatorsystem.