Foto: NASA.
|
Den
27 januari 2011 är av Nasa utsedd till årets minnesdag över
astronauter som dött i tjänsten. Främst handlar det om astronauterna Virgil Grissom,
Edward White, Roger Chaffee, Francis Scobee, Michael Smith, Ellison
Onizuka, Judith Resnik, Ronald McNair, Sharon Christa McAuliffe,
Gregory Jarvis, Rick Husband, William C. McCool, David M. Brown,
Kalpana Chawla, Michael Anderson, Laurel Clark och Ilan Ramon. Detta
då alla dessa män och kvinnor har dött i tjänst under ett
rymduppdrag eller under träning inför ett. Anledningen till att den 27
januari har utsetts till årets minnesdag är att olyckan med
Apollo 1
skedde detta datum 1967 klockan 18:31, lokal tid. Svensk tid
inträffade olyckan klockan 00:31 den 28 januari.
Den 28 januari är även datumet som
gäller för Challenger STS-51L och i år är det 25 år sedan
Challengerhaveriet och det första hårda slaget mot
rymdfärjeprogrammet. Challengerhaveriet var förutom en tragedi för
anhöriga, vänner och Nasa även den första rymdrelaterade olyckan som
direktsändes och som på nära håll visade riskerna med utforskningen
av rymden. Haveriet var även ett uppvaknande för Nasa även om det
17 år senare skulle visa sig vara ett tillfället uppvaknande.
För den 1 februari 2003 var det igen
dags för en tragisk rymdrelaterad händelse då rymdfärjan Columbia
förolyckades femton minuter innan landning. I grunden berodde både
Challengerhaveriet och Columbiahaveriet
på samma sak - Nasas
organisation, ledarskap och brist på att ta hand om problem som
rapporteras in av anställda.
Foto: NASA.
|
Av dessa tre olyckor är Columbiahaveriet den enda
av dessa tre som jag upplevt direkt och följt från den
där söndagseftermiddagen för åtta år sedan genom presskonferenser,
rapporter, uttalande och rekonstruktioner fram till idag och vid den
här tiden varje år tänker jag alltid tillbaka på den där
söndagseftermiddagen för åtta år sedan, vad jag kände och vad jag
tänkte.
Jag kommer alltid komma ihåg orden ”Columbia, Houston,
UHF comm check.", tystnaden och till slut flygledarens ord
”Lock the doors”. Jag minns även videofilmen av när Columbia bryts
upp över Texas, USA.
Ett annat starkt minne från dagarna
efter haveriet är när
dåvarande chefen för rymdfärjeprogrammet Ronald Dittemore under en
presskonferens håller en bit isolering från den externa bränsletanken
i handen och smular
sönder denna och upprepade gånger säger "Det måste vara något annat,
det måste vara något annat".
Mitt starkaste minne av det hela
kommer dock alltid vara ”Columbia, Houston, UHF comm check." och den
kusliga tystnaden som följde därefter, en tystnad som jag aldrig
vill uppleva igen.
Samtidigt som vi minns dessa astronauter får vi inte glömma kosmonauterna Valentin Bondarenko,
Vladimir Mikhailovich Komarov, Georgi Timofeyevich Dobrovolsky,
Viktor Ivanovich Patsayev och Vladislav Nikolayevich Volkov som även
dessa alla gav sitt liv för rymdutforskningen.
| Johnny Rönnberg
| januari 2011
|
