Uppdrag: Space Research.
Färja: Challenger.
Pad: 39A.
Start: 17:38 28 januari 1986.
Fönster: 2 timmar.
Landning: ---
Längnd: Kontakten förlorad efter 73.2 sekunder.
- Mer läsning -
51-L startsida.
Besättningen.
Vad hände?
Filmer.
Challenger.
- Länkar -
Columbia.
Apollo 1.
www.astrowebb.com
| STS startsida
Challenger 51-L| Vad hände?
-Startsida/Nyheter | Astronomi | Bemannad rymdfart | Obemannad rymdfart | Länkar | Information


F
ör över 21 år sen hände olyckan som ingen trodde skulle kunna hända: Challenger exploderade 73.2 sekunder efter starten från Kennedy Space Center i Florida, USA. På den här sidan ska jag förklara varför en sådan här fruktansvärd olycka kunde hända. Men innan du börjar läsa det ta så rekommenderar jag att du läser min sida med Information om rymdfärjorna.

Förberedelserna för Challenger - STS 51-Ls färd var som vilken färd som helst. Från början skulle man ha lyft i juli 1985, men på grund av att man ändrade vad man skulle ha i lasten så fick man skjuta upp färden till november samma år. Men sen märkte man att man inte skulle hinna fixa allt innan man skulle lyfta så då bestämde man sig för att skjuta upp färden till slutet av januari nästa år (1986).

Lasten bestod till slut av två satelliter, Tracking and Data Relay Satellite-B och Spartan-Halley Satellite. Data Relay Satellite-B var en satellit som NASA hade tagit fram för att förbättra kommunikationen mellan rymdfärjan och andra rymdfarkoster, t.ex. en rymdstation eller en annan rymdfärja. Satelliten skulle göra så att rymdfärjan skulle kunna prata med upp till 23 andra rymdfarkoster samtidigt. Den andra satelliten, Spartan-Halley Satellite, skulle samla in information om Halley's komet när den flög nära Solen. Efter fullgjord uppdrag skulle Spartan-Halley Satellite återvända oskadd till jorden. Man hade också med sig olika experiment som man skulle utföra under resans gång.

Olyckan


Challenger lyfter.
Foto: NASA.

Redan efter 0,678 ekunder så upptäckte man att det kom små gråa rök puffar från det ställe där External Tank satt och under de två kommande sekunderna kunde man senare räkna till hela 8 små rökpuffar till. Man kom också fram till, i under sökningen efter olyckan, att dessa rökpuffar var från tättingsringar av gummi som man hade för att täta. Dessa gummi ringar blev antända av den heta gasen som utvecklas under och efter starten.

Under tidsrymden 37 till 64 sekunder efter starten så drabbades Challenger av flera starka vind puffar. Instrumenten ombord reg dessa starka vindar och skickade en signal till motorerna att öka effekten till 104 procent eller 720 pounds/kvadratfot. Detta var mer än under någon tidigare färd.

Den första, lila, eldflamman flammade upp efter 58,788 sekunder. Efter ytligare drygt 5 sekunder så fick elden "tag" i läckande väte från hydrogen tanken. När elden väl hade fått "tag" i vätet så skedde hela förloppet mycket snabbt. Omkring 72 sekunder efter start så gjorde en serie händelser att elden spred sig. På en höjd av 46 000 fot och med en fart av 1,92 Mach så exploderade Challenger till följd av att vätet hade tagit eld. Tid sen starten var nu exakt 73,2 sekunder . Den direkta orsaken till olyckan var alltså ett fel mellan den två lägre segmenten på den högra Solid Rocket Motor. Felet gjorde så att det läckte ut het gas. Till slut kom man fram till att det inte var några andra delar av rymdfärjan som ledde fram till olyckan.

Här följer all kommunikationen mellan Houston och Challenger från starten klockan 17:38:00 till det att man miste kontakten.

BH (Befälhavare) - Scobee
PLT (Pilot) - Smith
US 1 (Uppdrags specialist 1) - Onizuka
US 2 (Uppdrags specialist 2) - Resnik
T = tid efter starten

Challenger exploderar 73 sekunder efter start.
Challenger exploderar 73 sekunder efter start.
Foto: NASA.

T+O...............US 2..... Aaall riiight.
T+1...............PLT..... Here we go.
T+7...............BH.............Houston, Challenger roll program.
T+11..............PLT..... Go you Mother.
T+14..............US 1..... LVLH.
T+15..............US 2..... (Expletive) hot.
T+16..............BH..... Ooohh-kaaay.
T+19..............PLT..... Looks like we've got a lotta wind here today.
T+10..............BH..... Yeah.
T+12..............BH..... It's a little hard to see out my window here.
T+18..............PLT..... There's ten thousand feet and Mach point five.
T+20............ Garble.
T+25..............BH..... Point nine.
(Fart: 0.9 Mach).
T+40..............PLT..... There's Mach one.
(Nfart:1.0 Mach).
T+41..............BH..... Going through nineteen thousand.
(Höjd:19,000 fot.)
T+43..............BH..... OK we're throttling down.
T+57..............BH..... Throttling up.
(Motorerna på 104%)
T+58..............PLT..... Throttle up.
T+59..............BH..... Roger.
T+60..............PLT..... Feel that mother go.
T+60............ Woooohoooo.
T+1:02............PLT..... Thirty-five thousand going through one point five
(Höjd: 35,000 fot, Fart: 1.5 Mach).
T+1:05............BH..... Reading four eighty six on mine.
T+1:07............PLT..... Yep, that's what I've got, too.
T+1:10............BH..... Roger, go at throttle up.
( SSME på 104 %.)
T+1:13............PLT..... Uhoh.
T+1:13....................... All data förlorade.

Det sista ordet från Challenger var alltså "Uhoh" och uttalades av Pilot Michael J. Smith.

Hur kunde detta hända?

Det här var alltså en förklaring om vad som hände när Challenger exploderade. Nu ska jag förklara hur det kunde hända, fast NASA hade hårda regler när det gällde kontroll av rymdfärjorna. Efter Challenger olyckan så blev reglerna så klart ännu hårdare.

Många undrar nog hur en sådan har olycka kunde hända med tanke på NASA's noggranna kontroller av alla rymdfärjor efter att dem har varit ute på uppdrag. Att förklara exakt vad som briste i kontrollen är omöjligt och säga, men en sak man ska ha i bakhuvud var att NASA visste om att det fanns en risk att något skulle kunna hända med Solid Rocket Booster redan när man började bygga de första motorerna. Men man kom fram till att man inte skulle kunna bygga bort problemet så man lät det vara kvar fast man visste om att ett allvarligt fel skulle kunna inträffa!!

Under hela 1986 så la kommissionen, som utredde olyckan, fram olika förslag på hur man skulle göra flygningarna med rymdfärjorna säkrade. Man kom med förslag som gällde allt från hur motorerna skulle vara bygga, hur landningen skulle ske och till hur man skulle kunna utrymma besättning på bästa sätt i en nödsituation.

All information rörande olyckan är hämtade från den rapport (Space Shuttle Challenger Accident Report) som kommissionen, som granskade olyckan, la fram den 6 juni 1986.

 
Alla texträttigheter förbehållna Johnny Rönnberg.
Läs mer om vad det innebär.
Astrowebb är en del av johnnyronnberg.com.