Nyheter
om Mir
När
man pratar om Mir är det många som säger att Mir är en stor plåtburk
som går sönder hela tiden. Men det är inte sant. Mir var gjort för att
hålla i fem år, sen skulle man skrota den och Skjuta upp en ny rymdstation
med det finurliga namnet Mir 2 . Men p.g.a. Sovjets sönderfall och Ryssland
dåliga ekonomi fick Mir 2 ställas in och Mir fick fortsätta att åka
i bana runt jorden.
Den första modulen till Mir skjuts upp den 19 februari 1986. Orsaken
till att Sovjet byggde Mir var främst att sätta USA på plats och visa
vilka som var bäst. Den är också till för att bedriva vetenskaplig forskning
inom medicin, Astronomi, biologi och jordobservationer. Sen var det
också meningen att man skulle tillverka halvädla kristaller som man
sen skulle sälja nere på jorden. Men p.g.a. missöden har det inte gått
så bra.
Vad
bestod MIR av?
Mir var hela 33 meter lång när både Progress-M och Soyuz-TM är dockade.
Progress-M är en obemannad rysk rymdfarkost som kommer med förnödenheter
till rymdstationen. Soyuz-TM är en bemannad rysk rymdfarkost som man
använder för att "frakta" kosmonauter/astronauter från och till Mir.
Bredden på Mir är hela 27,5 meter och vikten är 110 ton!
Basmodulen eller Mir Core Module är Mir:s basmodul och väger
20,4 ton. Längden är 13, 13 meter och diametern är som max 4,15 meter.
I modulen finns livsuppehållandesysystem, kraftsystem, kontrollsystem
så att man kan se att allt står rätt till med stationen. Det finns även
varsin dockningsport för Soyuz-TM och Progress-M. Det finns även fyra
andra dockningsportar som de andra modulerna ska sitta fast i.
Det finns även bonedekvater där 3 astronauter eller kosmonauter kan
sova och vila upp sig. Basmodulen kom på plats i februari 1986. I Mars
samma år flyttade de två kosmonauterna Leonid Kizim och Vladimir Slolovyov
in.
Det finns även dockningportar för en del ryska farkoster.
Kvant 1 modulen var den andra modulen att ansluta till Mir och
den kom på plats i Mars 1987. Kvant 1 är en av de minsta modulerna och
väger bara 11,5 ton. Längden är 5,8 meter och diametern är på det bredaste
stället 4,15 meter. Denna "lilla" modul innehåller delar av kontrollsystemet
och delar av livuppehållandesystem. Det finns även instrument för studerade
av vår galax, andra galaxer och av stjärnor. Modulen är uppdelat i två
områden: ett forskningsområde, där man håller på att forska och utföra
experiment som här med biologi att göra. Man har även dockningsportar
för Progress-M och Soyuz, som är två ryska farkoster. Den andra delan
är ett område där astronauterna/kosmonauterna kan syssla med fritidssysselsättningar,
i den mån de har någon fritid.
Det var först när Kvant 2 kom på plats i december 1989 som man
kunde göra rymdpromenader. För den innehåller en luftsluss för rumdpromenader.
I Kvant 2 finns det också livsuppehållandesystem. Med Kvant 2 fick man
också instrument för att analysera jorden och solen. Även i den här
modulen finns det livsuppehållandesystem. Det finns också en behållande
för vatten och oxygen. det är också här som man tvätta sig och gör sina
behov. Allt vatten som används (t.o.m. det man andas ut) renas och används
igen. Här kan man också motionera på en tränningscykel och en maskin
för armarna så att musklerna inte blir helt avslappade.
Man har även en dusch, som består av vattentätt behållare av järn. Duschen
var väldigt populär bland besättningen. Enda nackdelen var att det åt
för mycket vatten. Men sedan 1995 har det inte funnits någon dusch p.g.a.
att utrymmet som duschen stod på var tvungen att utnyttjas till ny utrustning
som skulle hålla kvar Mir i bana runt jorden. Så nu för man anvenda
sig av våtservetter.
I Kvant 2 väger 18,5 ton och är 13,73 meter lång. Diametern är som max
på 4,35 meter. Alltså lite mer än Kvant 1 och basmodulen.
Den fjärde modulen var Kristall som kom på plats i maj 1990.
Även den här modulen är till för biologiska och mineral forskning och
framställning. Från början fanns det en dockningssond till den ryska
skutten Buran. Men av p.g.a. pengaproblem la man ner Buranprojektet.
Denna dockningssond kan ta rymdfarkoster upp till 100 ton. Så 1995 hade
STS 74 med sig en dockningsond som skulle kopplas ihop med den gamla
dockningssonden. Denna sond gjorde det möjligt för den Armikanska rymdfärjan,
Atlatis, att docka med Mir. Även de andra rymdfärjorna kan docka med
Mir, men den ät specialtillverkat för Atlatis.
Så i juni samma år blev STS 71 den första utländska rymdfarkost att
docka med Mir. Denna första dockningen ägde rum den 29 juni 1995. Atlantis
hade lyft två dagar tidigare och hade en besättningen på två ryssar
och 5 armikaner. Sen 1997 har USA haft astronauter parmanet ombord på
Mir. Över 70 astronauter/kosmonauter har varit ombord på Mir. 12 länder
har haft personer ombord på Mir, däribland är USA, Ryssland, Tyskland
och Japan.
Kristall är 13,76 meter lång och 4,35 meter bredd på det bredaste stället.
Vikten är 19 ton.
Den näst sista modulen kom på plats i Mars 1995 och heter Spektr.
Spektr skjuts upp med en Rysk Proton raket från Baikonur launch center
i central asien i. Den 20 maj samma år dockade Spektr med Kvant 2. Modulen
hade bl.a. fyra solpaneler, instrument för att studera jorden. Ombord
finns det också instrument för att mäta röntgen och gammastrålningen
i rymden. Man har också instrument för att mäta lite av varje i rymden.
Vikten uppgår till 19,640 ton och längden är 13 meter. Diametern är
4,35 meter på det bredaste stället.
Spektr är den första modulen som USA har betalt medparten av konsterna
för.
Den 26 april 1996 blev Mir äntligen klar när den sista modulen, Priroda,
dockade vid den sista lediga dockningporten. Det här var nog den sista
modulen som kommer att tillföras Mir. För om inte NPO Energia, som det
privata företag heter som driver Mir, hittar sponsorer före april i
år måste man skrota Mir i augusti när pengarna tar slut. Men helst vill
man ha kvar Mir tills man kan börja anvenda den nya rymdstationen ISS
(International Space Station) och det beräknar man med att man ska kunna
göra nästa år. Men verken NASA (National Aeronautics and Space Administrtion)
eller RSA (Russian Space Agency) har råd att skjuta till mer pengar
till Mir.
Priroda användes till jordobsavationer och till divase experiment.
Med jordobsavationer menar man följande:
-
Kolla vad utsläppen från industrierna har för påverkan på det ekosystemet.
-
Mäta
utsläppen i atmosfären.
-
Undersöka
temperatur höjningen i haven och se vad det har för samband med våra
utsläpp av farliga ämnen.
-
Samla
in data om hur vi förstör vår planet och om vi kan göra någonting
för att minska våra utsläpp.
-
Studera
olika naturfenomen. T.ex. orkaner, vulkanutbrott och jordbävningar.
Priroda
väger 19,7 ton och är 13 meter lång. Bredden på det bredaste stället
är 4,35 meter.
Progress-M är den obemannade farkost som kommer med förnödenheter till
Mir. T.e.x. mat och andra livsnödvändiga sker. Detta sker ungefär en
gång i månaden. Den är 7 meter lång och har en max diameter på 2,7 meter.
Vikten är bara 7,2 ton.
Progress-M skjuts upp med en rysk Soyuz SL-4 raket.
Soyuz-TM är den ryska farkost som åker med astronauter/kosmonauter till
och från Mir. Soyuz har plats för tre man.
Vikten är 7,1 ton och längden är 7 meter. Max diameter är 2,7 meter.
Man använder också Soyuz som "livbåtar" om något skulle henda ombord
på Mir så att man var tvungen att utrymma stationen.
Sedan den 13 Mars 1986 när Leonid Kizim och Vladimir Solovyov blev den
första besättningen på Mir har över fyrtio uppskjutningar gjord till
Mir. Då är även uppskickade av själva modulerna inräknade.
Som
sagt är Priroda den sista modulen som kommer att tillföras Mir och som
det ser ut idag är de tre personerna som är uppe nu att vara den sista
besättningen.
Mir kommer troligtvis att skrotas i augusti och då är det nog många
som undrar hur ska man göra då. Ska man låta Mir ligga kvar i bana?
Ska man skicka ner den genom atmosfären och i så fall var?
Svaret på frågan är det sist nämnda, Mir kommer att skickas ner genom
atmosfären för att brinna upp. Men på grund av att Mir är så stor kommer
man att ta loss varje modul för sig själv med hjälp av deras motorer
och sen skicka ner de en och en över Stilla Havet. Varför stilla Havet
kanske du frågar dig, Jo, därför att om inte hela modulen skulle brinna
finns det en stor yta som den kan landa på utan att skada nån. Sen slipper
man också hämta upp den om den landar.
Exakt när Mir kommer att skickas ner till sin sista vila är inte klart,
det är inte ens bestämt om den ska det , men troligtvis blir det i slutet
av 1999 eller i början av år 2000.
Koroljov,
We have a problem!
Tidvis
har 90 % av arbetstiden ombord på Mir gått åt till att underhålla och
reparera den gamla rymdstationen.
Om du har 110 miljoner kronor över och två år över så kan du om du vill
få åka till Mir. För dessa 110 miljoner kronor för du helpension i tre
veckor. I helpension ingår sovsäck, forksningsutrymme och förberedande
träning, och om inte det här räcker får man också en hygglig utsikt
40 mil ovanför jorden. Men först måste du gå igenom ett två års träningsprogram.
Ett annat sätt är att bli rysk medborgare och kosmonaut och sen hoppas
på att du får åka upp på något uppdrag. Men du vet man inte åt andra
sidan hur länge man får vare uppe innan ryssarna har råd att ta ner
dig. Du kan också bli astronaut, men då är chanserna att få åka upp
ännu mindre, Men du vet jo åt andra sidan när du för komma ner.
Tack vare att främst USA har astronauter ombord på Mir har man en extra
inkomst på ungefär 3,5 miljarder kronor/år.
Den 23 februari 1997 var det nära för de sex besättningmedlamarna som
var ombord på Mir att man hade fått överge rymdstationen efter att brandlamet
hade gått i Kvant 1. Det som brann var en maskin som framställer extra
syre genom att bränna "ljus" av litumperklort. P.g.a. den stora rökutveklingen
fick alla ombord ta på sig gasmasker. Efter en och en halv minut hade
man lyckas släcka branden.
Hela bäraren blev förstörd och nästa rymdfärjeuppdrag fick ta med sig
ytligare reservdelar.
En annan svår olycka hände den 2 april 1997 när ett läckande rör i kylsystemet
i Kvant 2 gjorde att temperaturen steg till över 30 grader.
Mir gör ungefär 6000 varv på ett år. Ett varv tar ungefär en och en
halv timme. Förutom att man har för små solpaneler som leder till strömbrist,
har man också dåliga kommunikationer med marken. Om man vill prata med
markkontrollen i Ryssland för man nöja sig med tio minuter åtgången
och sen för man vänta till nästa gång man passerar över Ryssland. För
några år sen skickade ryssarna upp en satellit som skulle fungera som
en länk mellan Mir och markkontrollen. Men den har inte fungerat så
man får fortsätta att nöja sig med att prata 10 minuter åt gången.
Om man är kosmonaut och är ombord på Mir för man räkna med att stanna
längre än beräknad. Det fick den ryska läkaren Valerij Poljakov erfara,
han fick stanna ombord i 437 dagar och 18 timmar innan ryssarna hade
råd att ta ner honom.
Om en svår olycka skulle henda, som den den 23 februari 1997, skulle
man få anvenda de två "livbåtarna", som består av två Soyuzkapslar.
Mirfakta
Varje
dag måste man göra ett två timmars träningspass.
När besättningen börjar bli osams brukar man säga till besättningen
att de ska göra en rymdpromenad så att de blir på bättre humör. Detta
brukar oftast hjälpa.
Mir står för Fred, samhälle och by.
|
