SL
(Storstockholms lokaltrafik), som sköter kollektivtrafiken i
Stockholms län, brukar inte alltid förknippas med att ta till sig den senaste tekniken men
ibland kan även SL överraska. Denna gång handlar det om att SL
framgångsrikt har
testat ett brandvarnarsystem som ESA utvecklade till den ryska
rymdstationen MIR. Det som skiljer detta brandvarnarsystem från ett
konventionellt brandvarnarsystem är istället för olika typer av
konventionella branddetektorer används "elektroniska näsor"
(sensorer). Sensorerna påminner om människans luktsystem och hjärnas
förmåga att tolka olika lukter/odörer.
Enkelt beskrivet är systemet uppbyggt enligt följande:
- Sensorerna fungerar på samma sätt som de neuroner inuti en
mänsklig näsa som mottagare av olika lukter/odörer.
- En mikroprocessor som känner igen lukter på ett liknande sätt som
människans luktsinne.
- Ett mjukvaruprogram som arbetar på liknande sätt som en mänsklig hjärna för att
uppfatta, analysera och vidta lämpliga åtgärder utifrån en specifik
lukt.
När systemet användes ombord på Mir, under varsitt uppdrag 1995
och 1997, detekterade systemet i ett tidigt skedde en brand ombord
på rymdstationen 1997. Efter att systemet visat vad det gick för
började ESA tillsammans med privata företag vidareutveckla dessa
"elektroniska näsor" för mer jordnära ändamål.
Testet som SL genomfört har varit så framgångsrikt att systemet
kommer installeras på 56 tunnelbanestationer och i 60 kilometer
tunnel. Precis som på Mir räknar SL att systemet ska upptäcka
bränder betydligt tidigare än dagen branddetektorer.
