2006-04-04

Omgivningarna. Foto: Johnny Rönnberg.

Hur ska man förklara en solförmörkelse för en som inte har sett en? Själv vill jag påstå att det är omöjligt att återge vad som sker och händer och alla känslor som väller upp i en under de få minuterna som solen är totalt förmörkad. Det rådet jag kan ge är att uppleva en själv och dåmenar jag en total solförmörkelse, för mär man sett en total är man fast.

Vädret den 29 mars var precis som man hade önskat sig - inte ett moln på himmelen. Dagen började strax innan klockan 0700 med en stadig frukost på hotellet som förberedelse för dagens händelser. All nödvändig utrustning var redan nedpackad och kontrollerad natten innan och filtren satt på plats. Avfärden skedde strax efter klockan åtta och efter två och en halv timme var vi framme vid våran observationsplats strax utanför Akseki, precis på centrallinjen. Efter en tids dividerande och lunch bestämde vi oss för att klättra upp på en kulle täckt att stenar i olika storlekar.

Trots svårigheter för visa av den fem man starka gruppens medlemmar, även kända under namnet "köbildarna"*, nådde vi toppen och mötes av en utsikt över en dalgång. Solen stod i perfekt läge och endast mindre moln svävade omkring på himmelen. Väl uppe på kullen ställde vi upp våran utrustning som bestod av ett flertal kikare, kameror och två småteleskop. Allt med nytillverkade filter som vi hade klipp till kvällen innan.

Förmörkelsen börjar

Månen börjar nagga Solen i kanten. Foto: Johnny Rönnberg.

När den första kontakten skedde var all utrustning ordningsställd och alla stod med kikare i högsta hugg. Det som överraskare mig var med vilken snabbhet som månen rörde sig över solskivan. Månen började nagga Solen strax innan klockan två lokal tid. Intåget över Solen skedde vid klockan fyra på solskivan. Vid denna tidpunkt var det bara dryga timmen kvar innan det som alla väntade på - tre minuter och 45 sekunder av total solförmörkelse.

Tiden fram till den andra kontakten var i stort sätt en enda lång väntan. Förutom att observera Solen fotograferades det även en del. Undertecknad lyckades få en del hyfsade bilder för att vara första gången.

Andra och tredje kontakten
När Solen var förmörkad till ungefär 90 procent började en markant förändring av ljuset att märkas. Ljuset kan bäst beskrivas som lysrörsljus, men ändå inte. Det påtagliga var att hela landskapet förändrades och sveptes in i detta konstiga ljus. Ett gäng får i närheten hade för länge sedan gott och lagt sig och fågelsången hade minskat.

Med bara minuter kvar till den andra kontakten gjordes en snabbkontroll av utrustningen och personligen tog jag bort filtret på min kamera för att inte behöva krångla med det under totaliteten. Nu var det full fokus på Solen som gällde och allt annat var ovidkommande.

Solförmörkelsen den 29 mars 2006. Foto: Johnny Rönnberg. Skuggan fotograferad från ISS. Foto: NASA.

Jag bestämde mig för att beskåda inledningsfasen i kikare. Det som är svårast är att ta bort filtret exakt i rätt ögonblick så man hinner se den så kallade diamanten samtidigt som man inte skadar ögonen. Själv höll jag kikaren i ena handen och den andra handens fingrar på tejpen som höll fast solfiltret. En bråkdel av en sekund innan månen sänkte sig skugga över Solen tog jag bort filtret. I samma stund som filtret föll blänkte diamanten till och jag såg den!

Glädjefnattet som uppstod bland de fem personer som hade trotsat naturen och klättrat upp på kullen när totaliteten började var total. Upplevelsen var även den total och obeskrivlig. Förutom att titta på Solen genom kikare och okulärt fotograferade jag även, dock låg den stora vikten på tittandet. För tre minuter och 45 sekunder är en väldigt kort tid. Om jag personligen skulle ha gissat hur lång tid totaliteten var när jag stod där skulle jag ha sagt under en minut. För lika snabb som det hade börjar ropar Peter att nu är den på väg tillbaka och i samma stund som Solen tittade fram ur månskuggen tog jag kikaren från ögonen.

Förutom Solen uppfattade jag Venus och en 360 graders solnedgång. Förutom detta hann jag inte uppfatta så mycket av vad som hände under totaliteten. En sak som dock inte gick att undvika var att det blev vindstilla, att temperaturen sjönk med omkring 10 grader och mörkret som sänkte sig över landskapet. En snabbkontroll visade att från ljust till mörker var ungefär fyra sekunder.

När totaliteten var över kände man en känsla av välbehag och tillfredställelse samtidigt som ett lyckorus rann över en. Allt annat kändes oviktigt och ovidkommande vid denna tidpunkt samtidigt som en känsla av välbehag infann sig. Att beskriva känslan som infann sig är inte möjligt få det är något så ovanligt och känsloladdat. Om man inte har sett en total solförmörkelse vet man inte hur det är och man kan aldrig få det förklarat för sig.

Att se en total solförmörkelse är att uppleva något som förändrar sig för alltid och som alltid kommer att finnas kvar i ens minne. Den första tanken man får efter att en total solförmörkelse är slut är; när är nästa och hur ska jag ta mig dit? För om man sett en vill man se flera. Den som påstår något annat har inte sett en total solförmörkelse eller vet inte vad hon/han pratar om.

Avslutningsvis...
…vill jag bara tipsa alla att någon gång se en total solförmörkelse - för jag lovar att du inte kommer bli besviken.

 

Johnny Rönnberg